söndag 15 februari 2015

DAMMEN I GRANFORS


En oansenlig artikel i en tidning, helt ointressant för de flesta...
... men i samma sekund som min blick föll på dessa bilder och rader...
...så sköljde minnena över mej likt höga svallvågor, som plötsligt och oväntat kommer farande in mot land i rasande fart från det glittrande havet...
...och jag stod där på den varma stranden och tog emot alla dessa minnen med en känsla av lycka och glädje...
Och plötsligt var jag 4 år och höll min lilla hand i morfars stora näve, och vi gick på den lilla soldränkta skogsvägen omslutna av skogens alla dofter och alla ljud, och vi plockade smultron och blåbär, och jag satt på stången på morfars gamla cykel med mjölkkrukan hängande på styret, och vi gick till Ellen Ny i Bråten och hämtade spenvarm mjölk...


...för det var precis här dom bodde mina älskade morföräldrar, på Granfors, i ett rum och kök i det stora flerfamiljshuset utslängt mitt i skogen, men sen länge sedan jämnat med marken...


Edit Elvira och Anders Ivan; "Ganska så fattiga med rika på kärlek", som min lilla mamma brukade uttrycka sej, för mormor var ständigt sängliggande p.g.a. av sin värkande kropp och sin astma, och morfar slet med långa dagsverken på kartongfabriken, och nästan alla pengar gick åt till mormors medicin och ständiga läkarbesök... men det fanns alltid en tablettask i översta byrålådan, till vänster, närhelst jag kom på besök.
Mamma och jag tog ofta bussen de 4 milen till Granfors för att hjälpa mormor och morfar med div. göromål, och jag kom ihåg dessa mörka kvällar när bussen stannade mitt i mörka skogen och släppte av oss, och där stod morfar med sin lilla ficklampa och det kändes så tryggt att få hålla morfars hand när vi gick på den lilla stigen ner till huset och mormor.


...och jag lekte med Georg (vars morföräldrar, Ida och Kalle, bodde på nedre våningen i huset) nere vid dammen och vi plockade vita och rosa  Kattfötter i backen och jag sprang för livet när Idas ilskne tupp jagade mej, och jag blev totalt skräckslagen när jag bevittnade Ida och Kalles slakt av julgrisen...

************
När jag ser på dessa gamla bilder, så upptäcker jag att solen skiner och vattnet glittrar...
...för det var så det var, när jag ser tillbaks på min barndoms värld, alltid solsken och glädje...

... och jag önskar att jag bara för någon minut åter fick hålla min lilla hand i morfars, att jag fick plocka en enda liten bukett med Kattfötter och att jag fick leka med Georg vid dammen!
***********
... och allt detta bara för en oansenlig artikel i en morgontidning en helt vanlig dag i februari 2015
                                                                                                                                
                                                                                                                                Inga-Lill

P.S. Förresten så berättade mammas lekkamrat Saga, nyss fyllda 90 och dotter till Ida och Kalle, en gång för mej, att mamma och hon som barn brukade dyka just vid dammluckorna, fast det var absolut förbjudet och livsfarligt!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar