tisdag 21 juli 2015

VIGSEL I BYARUMS KYRKA


Vigsel i Byarums Kyrka den 18 juli 20015
 mellan
 Amanda Dickèr och Austin Cannon

Det var så mycket känslor och tankar som vimsade runt i kroppen just den här dagen; dagen då vårt barnbarn Amanda gifte sej med sin amerikanske Austin och blev Mrs Cannon.
 Minnen och händelser knyts ihop med nutid, och just denna dag kändes det så tydligt; nya generationer tar vid när den äldre generationen fallit ifrån...

Jag vet alldeles bestämt att min älskade pappa Torsten log där uppe i himlen, när han såg det förälskade vackra paret denna soliga sommardag...för...
Byarums Kyrka var "pappas kyrka", det var här han konfirmerades i mitten av 1930-talet av prästen Johannes Madestam. Samme präst som 1991, vid nästan 90 års ålder, döpte Amanda (men inte i kyrkan utan "hemma"), hon som just denna dag blev Mrs Cannon...
Ibland är livet så märkligt... för hur kom det sej egentligen att Amanda och Austin valde just Byarums Kyrka och datum för vigseln, utan att ha en tanke på att det fanns en koppling till just denna kyrka!?
Den 18 juli 1995, dog min älskade pappa plötsligt, en solig och vacker sommardag mitt i den svenska sommaren. Och exakt 20 år senare, den 18 juli 20015, lovar Amanda och Austin varandra evig kärlek i Byarums Kyrka! Och samma sol som då var med oss denna dag!
Och en trappa upp i kyrkan, alldeles vid dörren in till läktaren, hänger en stor tavla målad av min pappa Torsten...
Jag har inte varit i kyrkan se´n pappas begravningsgudstjänst, som ägde rum någon vecka efter hans död, men i lördags var jag alltså så tillbaka i denna kyrka som mina, och även Amandas, förfäder en gång haft som sin kyrka...
Det kändes stort, mäktigt och oerhört känslosamt!
Och ibland funderar jag på.... är det slumpen som avgör vad vi väljer och gör eller är det liksom meningen...??? Men vad vi än tycker eller tror så kändes den här dagen alldeles rätt!
                                                                                                                  Inga-Lill


  

1 kommentar:

  1. Så roligt att få se barnbarnen lyckliga. Ödet kan vi inte rå på, men visst måste det ha känts väldigt fantastiskt att allt stämde in.
    Kram på er och önska brudparet lycka till!

    SvaraRadera